There's no place like London: söndag

På söndagen vaknade vi vid halv nio-tiden och direkt efter frukost gav vi oss av till London Bridge för att göra ett besök på London Dungeons. Det måste jag nog säga var en utav de mest uppskattade grejerna vi gjorde i London. För 250:- får man gå en runda och lära sig mer om när pesten kom till stan, när London brann ner, hur det var att vara kirurg på 1600-talet, Sweeney Todd och Jack the Ripper. Hur kul som helst att gå igenom gångarna och se scener spelas upp, titta på filmer och bli utsatt för olika saker. Om man ska åka till London så skulle jag säga att det här är mycket mer värt än Madame Tussauds. Vi la till en 50-lapp för att få gå på Marvels 4D-bio vilket var mest värt på Tussauds. London Dungeons var verkligen awesome och om man har så makabra intressen som jag så tycker jag verkligen man ska ägna en 2 timmar åt Dungeons.

Efter Dungeons promenerade vi till Tower of London via London Bridge.

Såklart tittade vi på Towerbridge också!

Efter att ha upptäckt att alla stationer i östra London var stängda tog vi bussen till Aldgate. Där började vi vår Jack the Ripper-tur med att titta på torget där Catherine Eddowes blev mördad. Av rent slump satte vi oss på exakt det ställe där hon blivit mördad. Sen gick vi bort till The White Hart, en sportpub med thaimat. Där drack Martha Tabram - ett annat av uppskärarens offer - sin sista öl innan hon blev mördad på bakgården. Så fortsatte turen, ner över Brick Lane - där vi tittade på takstenen till gamla puben The Frying Pan - till Hanover Street där vi såg snygg street art.

Vid korsningen Brick Lane/Hanover Street hittade vi en trevlig marknad vi besökte. Längre ut på Hanover Street mot Commercial Street ligger vintagebutiken Absolute Vintage. Otroligt trevlig vintagebutik där vi shoppade lite.

Efter shoppingpausen gick vi vidare, ut från Hanover street - där vi hittade mer street art (bilder) - neråt på Commercial Street.

Förresten, det kommer bli mer street art-bilder i det här inlägget. Så ni vet ;)

På Commercial street ligger puben The Ten Bells. Den har funnits ända sen 1888 då morden skedde. Dessutom sägs offret Mary Ann Kelly ha varit en frekvent besökare på puben. Idag är det ett mysigt, men överbefolkat, ställe som inte är dyrare än andra pubar i området trots sitt förflutna. Vi var så klart tvugna att titta in för en Magners (eller öl i Victors fall).

Vi fortsatte hursom vår väg genom Whitechapel och tog oss ända bort till Whitechapel Station och London Royal Hospital - där offren obducerades efter attackerna (fast på den tiden hette det förstås fortfarande bara London Hospital).

På vägen mötte vi mer street art - samt det enda märke över att det någonsin skulle ha skett några brutala och vida kända seriemord i den här delen av staden; street art som talade om att "Henriques street" egentligen är Elizabeth Strides.

Det här är något av det mest givande vi gjorde på hela resan.
Att få se dessa fattiga, sunkiga kvarter i östra London är hjärtslitande. Husen förfaller, och ingenting gör något åt saken. Vissa hus lider av något så lättåtgärdat som flagande fönsterfärg. Istället för att skrapa bort färgen och måla nytt låter man det gå så långt att husen förfaller helt. Samtidigt finns runt hörnan nybyggda radhus som inte kan ha varit helt billiga.
Det ännu mer sorgliga är att i dessa kvarter hittar du nästan bara - just det - invandrare. I kvarteren runt Brick Lane verkar det vara mer från arabländerna, medan kvarteren runt Royal Hospital domineras av indier.

Vi Stötte på ett hus alldeles vid Whotechapel station som det var för sent att göra något åt för flera år sen.

Det syns inte riktigt på bilden hur förfallet det är. Men ingen färg fanns kvar, inte heller några fönsterglas. Huset är genomruttet och jag skulle kunna slå vad om att det - förutom fallrisken så klart - är hälsoskadligt att gå in i på grund av allt mögel.
Som du kanske ser växer det ett TRÄD i huset. Med tanke på trädets storlek så måste det väl vara... Tja, min 20 år i alla fall. Huset har alltså stått där tomt, utan att någon har gjort något åt det i mer än 20 år.
Du kanske redan har lagt märke till byggställningen. Du kanske också lagt märke till avsaknaden av någon som jobbar på huset. Om ställningen ställdes dit för att man en gång i tiden tänkt renovera huset, men aldrig kom för sig, eller om den står där för att huset inte ska trilla vet vi ju inte.

Runt hörnan hittade vi dessa hus:

Nybyggda hus på en jämn rad. Blommor på trappen och gardiner i fönstren. Men varje gång de går ut på tvärgatan kommer de ändå se huset som håller på att trilla ihop.

Efter att ha tittat på misären i Whitechapel begav vi oss in tille Oxford circus, tog kort på denna butik (som alltså säljer kläder och inte cupcakes) på en tvärgata till Carnaby Street

Och dessa... Speciella skyltdockor, som jag tycker är kvinnoförnedrande. Jag menar, kolla brösten och munnen?!

Vi promenerade lite och tittade på ställen ur Beatles-turen och avslutade dagen med en banan-öl!

(jag kan meddela att den var god)

Lite shopping hanns med också:

Jack the Ripper casebook, nagelfilar, nagellack (i skon) och Sweeney Todd-handduk: London Dungeons
Sjalar: Absolute Vintage
Mini-Converse: upphittad vid Whitechapel station